Vild@art the Tattoo Shop

Har varit internetlös i vad som känns som en evighet. Egentligen är det nog bara drygt en vecka, men med tanke på hur länge det kändes, måste jag ha nördat in ordentligt. Fan. Vill inte att mina sammanboende skall få rätt på den punkten. Men, orka sura över det nu när hela internet är mitt igen och bloggen kan få en välbehövlig liten hjärt-lungräddning. Efter att ha varit döv och blind för den stora virtuella verkligheten har det tagit en liten stund attt hinna ikapp. Hade missat ett flertal blogginlägg om Tobbes hund, till exempel. Bara en sån sak.


Meanwhile, irl, har Embla och Viggo i sann Jesusanda gått på vatten. Är övertygad om att det gick till på det här viset även back in the day. Kan inte komma på någon mer logisk förklaring just nu i alla fall.


En rätt tråkig bild på Viggo som med ihopbiten koncentration kör nån sorts knatte-rally. Hade nästan kunnat mörda för att kunna lägga upp en bild, eller ännu hellre ett filmklipp från när han steg av föregående åktur.
Vi är alltså på Alingsås stolthet Potatisfestivalen. Det regnar, givetvis, som vanligt. I alla fall, Viggo får syn på en karusell av typen "virvelvinden" och är övertygad om att det är en skitbra idé att åka just den. Den verkar helt klart roligast av alla karuseller. När denna idé tar form i hans huvud, och förverkligas av hans ömma mor, (haha, jag alltså, ifall ni inte hängde med) så stod karusellen still. Den såg rätt harmlös ut. Vi gick ombord, och karusellen började snurra utav helvete. Det var så att ansiktet låg klistrat utmed ryggstödet. Viggo får lätt panik, och när karusellen tillfälligt saktar ned lite uttrycker han sitt stora missnöje och vill gå av. Det skiter karusellen högaktningsfullt i, och fortsätter sin vansinnesfärd i vad som känns som en halv evighet. Så här länge får man fan inte åka på Liseberg. Tillslut stannar den. Viggo vinglar av, ställer sej nedanför medans överkroppen roterar åt ena hållet och ögonen åt andra. Det var det här jag ville komma till från början, folk gapskrattade åt den stackars ungen, och jag kan inte klandra dem. Han såg helt enkelt för jävla rolig ut! Ett videoklipp och han hade varit stjärna över en natt på you tube. Tro mej.


Embla kom på besök med sin far på midsommar. Åkte ut till södra Härene och dansade, traditionen trogen. Jag tror att Embla lyckades med bedriften att INTE hamna i lokalpressen det här året. Det brukar vara standard annars. Kanske lika bra, eftersom hon varit med två gånger de senaste veckorna redan. En gång med anledning av den lyckade majblommeförsäljningen som jag bloggat om tidigare, och en gång i ovan nämnda Jesusboll. (Inga långsökta tankebanor nu tack!)


Typisk pressbild.


Så jävla vackert.


Bubble Gun Boy


Har bättrat på min gamla urblekta indienbränna avsevärt idag. Tror jag har varit inomhus sammanlagt kanske tio minuter på hela dagen. Det började med att även min första kund hade jobbat på sin bränna. Lite väl mycket. Jag rekommenderade en stor dos skugga, och ett nytt försök om nån vecka eller så. En stund senare ringer min eftermiddagskund och ställer in. Jag tog det som ett tecken på att jag borde åka tillbaka till dagis och hämta Viggo, och bege mej raka vägen till sjön. Raka vägen är ju sällan rak, dock, men efter ett antal ärenden var vi uppe vid Horlasjön och njöt av sommaren på riktigt, för första gången (i Sverige) detta året. Blev inte så mycket bad för min del, men det är en historia för sej som jag skall se om jag orkar berätta om en stund. Viggo tyckte till en början att det var alldeles för kallt i vattnet, men det gick över. Vid tvåtiden åkte vi hem igen. Läste (Sparvungen) och lapade sol, medans Viggo lekte i sin lilla pool alternativt med sin stora röda boll. Viggos favorit (näst efter hans stora kärlek Smilla) Casper och hans mamma Jennie kom på besök, och vi bestämde oss för att åka till havet, som Viggo föredrar att säga, igen. Kom hem vid nio typ. För jävla härligt!
För övrigt har Viggo lärt sej att cykla. Utan stödhjul. Återstår att lära sej att starta och stanna..
Viggo tror även att han heter Husvagn i efternamn. Jag måste sluta okynneskalla folk knäppa grejer.


Jo, och så har jag då skaffat mej en ny tatuering igen. Bokade tid hos Heidi i april 2008 och nu var det så äntligen dags. Från början var tanken att jag skulle klämma in ett porträtt på Viggo på höger överarm, men nu har jag ju börjat laserbehandla den armen så det fick bli något annat. Jag tog med mej tre idéer, och tänkte att hon skulle få välja. Den första var en skiss till en chestpiece, den andra ett foto på min pappa med en asschysst 70-tals mustasch, och den tredje en bild på min mamma som jag hittade i studion samma morgon. Heidi valde bilden på min mamma. Hade förväntat mej att det inte skulle göra särskilt ont på utsidan av vaden, men det gjorde det. Typiskt. Även typiskt att när jag dagen efter visade upp alstret för min kära mor, får en lite smått förvånad min som reaktion. Men, hallå! Det är ju du! utbrister jag, varpå hon svarar; -Jag är ledsen att behöva säga detta, Vilda, men det är inte jag. Det visar sej då att bilden jag varit så 100 på att den föreställde min mamma, att jag inte ens kom på tanken att dubbelkolla denna fakta, föreställde min mormor. Jag har alltså ett porträtt på min mormor på utsidan av vänster vad. Och ett porträtt på min mormor på insidan av vänster vad. Så kan det gå. Jag tror att hon jävlas lite med mej, där uppifrån. Hade i alla fall midsommarfestens roligaste tatueringsanekdot.
Typiskt även att jag fått ett myggbett mitt i tatueringen, som redan innan var svår att låta bli att klia på.
Skallebank nu, vet inte om det beror på för mycket sol, för lite vatten eller för mycket dator. Jag som tänkte skriva ett minst lika långt inlägg till i jobbkategorin..